Med Ann-Maris tillstånd publicerar jag delar av hennes blogginlägg, länk här "Alla i hela Sverige som vill vara med och uppmärksamma de försvunna barnen skall tända ett ljus i sina fönster kl. 21.00 på kvällen och låta det brinna en timme. Ljuset visar att vi inte har glömt dem, att vi letar efter dem och att vi saknar dem. Sprid detta budskap vidare till alla ni känner, på Facebook, på bloggar och i mail och ord: En låga för hoppet som aldrig släcks och för värmen som bor i varje förälders hjärta.
En tyst, gemensam manifestation som varje hus och hem själva kan göra.
I många länder förs barn bort för olagliga adoptioner, organhandel eller sexslaveri. Vad som börjar bli allt mer vanligt är att barn förs bort av den ena föräldern i samband med vårdnadstvister. Dessa vårdnadsärenden brukar ofta vara infekterade och det förekommer också inslag av falska beskyllningar mot en förälder. Då en förälder förlorar vårdnaden ser man ingen annan lösning än att gömma sig med barnen"
Det vanligaste är att föräldern gömmer sig i hemlandet med barnen men många barn förs även till utlandet.
I 60 procent av fallen är det modern som har för bort barnen, i 40 procent är det fadern. Trenden är att antalet fall stadigt ökar, även om siffrorna varierar år från år.
Ett aktuellt fall med saknat barn i Sverige.
Kidnappad och spårlöst försvunnen sedan den november 28, 2010.
Pappa Jonas Höijer har ensam vårdnad om Florence.
Florence Höijers mamma – som nu är häktad i sin frånvaro, misstänkt för grovt egenmäktighet med barn – har under två år bara haft övervakade besök. Fyra timmar varannan söndag, det var under ett sådant övervakat besök som Florence blev kidnappad och är sedan dess spårlöst försvunnen.
Här kan ni också läsa om Facebook vännen Kent Filppu och hans berättelse om Paulina. Man blir berörd och tagen...
--------------------------------------------------
Info om varför den 25 maj blev en dag för försvunna barn:
National Missing Children’s Day – den 25 maj
Mellan 1979 och 1981 gav en rad med hög profilerade ärenden med saknade barn massmediala rubriker tvärs över den amerikanska kontinenten. Tre sådana fall bidragit till chock för nationens medvetande att uppmärksamma allvaret i barnets utsatthet och ändrade för alltid det gensvar från brottsbekämpande organ vid rapporter om försvunna barn.
Den 25 maj 1979 försvann Etan Patz från en gata i New York.
I nästan tre år var de nationella mediernas uppmärksamhet riktad på Atlanta, Georgia, där kropparna av pojkar och flickor upptäcktes i sjöar, kärr och dammar längs vägarna. Vid tiden när en misstänkt greps och identifierades 1981, hade 29 kroppar återfunnits.
Den 27 juli 1981, försvann 6-årige Adam Walsh från ett köpcentrum i Florida.
Tragedierna av dessa barn och andra utsatta påvisade ett fel. Det fanns ingen samordnad insats mellan federala, statliga och lokala brottsbekämpande myndigheter, inget nationellt respons system, och ingen central resurs för att hjälpa sökande familjer. När det kom till hantera saknade barn ärenden, var USA en nation av 50 stater som ofta agerade som 50 olika länder.
Den rörelse som började med försvinnandena av Etan, Adam, och 29 saknade och mördade barn i Atlanta ledde till fotografier av försvunna barn på mjölkkartonger och i slutändan en landsomfattande rörelse.
1983 proklamerades den 25 maj till National Missing Children’s Day av president Ronald Regan.
Nu är det dags att gå vidare - se barnen! Ta stafettpinnen - fram för ett reellt barnperspektiv grundat på Barnkonventionen.
