torsdag 25 oktober 2012

Höstdikt; att tänka på...

Dessa dikter som jag hittade på nätet handlar om hösten. Jag tillägnar dessa ord och musik, samt mina tankar, till en vän som jag samtalade med på telefon ikväll...
Efter natt kommer dag
Efter mörker kommer ljus
Efter höst kommer vår













Höstkväll

Solen går ned, och molnen vandra med vefullt sinne
hän över skummande sjö, över susande skogars skymning.
Måsen skriar på ödsligt skär,
falken dväljes i klyftans skygd:
trött att jaga han gömt sin näbb i
vingens av skurar tyngda dun.

Solen gick ned, det mörknar alltmer över moens furor,
mörknar om bergen, där ränniln suckar i ljung och mossa.
Tvinsjukt dröjer ett gulblekt sken
över västliga kullars rand,
dagens viskande avsked tonar
sorgset i tätnande skuggor bort.

Regnets fall på hällarne sorlar av vemodssägner,
födda av molnens jordkringsvävande skumma tankar;
sjöns emot stranden brutna våg
brusar av dunkla ödens gång;
röster, skälvande hemskt av smärta,
ropa i stormen ur skogens djup.

Ensam ute i öde nejd, mot fuktig klippa
lutad, står förtrollad en vandrare, lyss och njuter.
Känner hans själ en samklang med
sången, som höjes av stjärnlös natt?
Dör hans ve som en sakta ton i
höstens väldiga sorgedikt?
(Viktor Rydberg)







Ett Råd

Och drottningen frågade sin hemliga rådgivare:
Vem är den onda kvinnan min gemål har kär?
- Han älskar alla kvinnor, som tända hans blod. -
Men vilken utav dessa skall jag bekämpa mest?
- Ditt egna svarta lynne skall du bekämpa mest. -
Men hur skall jag bekämpa mitt eget svarta lynne?
- Låt sändebudet kyssa dig, när solen går ned.
(Edith Södergran)

Tillsammans låter vi morgondagen gry...

Inga kommentarer: